Reviews

”La Traviata”, Skånska Operan

”Tydligast är Henrik Holmbergs Alfredo: hela tiden lika naiv, vare sig det rör sig om blind förälskelse eller blind svartsjuka.”

Erik Wallrup, Svenska Dagbladet 28 juli 2011


”De sångarinsatser som jag imponerades mest av var far och son Alfredo och Giorgio Germont. Sonens parti sjöngs alldeles utmärkt av Henrik Holmberg…” ”Det var alltså ingen dålig insats de båda herrarna presterade; det vill man ju bara höra mera av och det snart.”

Mogens H Andersson, Kulturbloggen 10 juli 2011


”Henrik Holmbergs Alfredo satsar redan i den inledande brindisin friskt och oförfärat sin tenorala kapacitet på glansfull höjd och penetrant attack och behåller nivån föreställningen igenom…”

Jan Håkanson, Hallandsposten 12 juli 2011


”Henrik Holmberg i den passionerade rollen som Alfredo är desto mera distinkt med sina ljusa, expansiva tenorstämma…”

Kjell A Johansson, Kristianstadsbladet 11 juli 2011


”Henrik Holmberg som Alfredo och Johan Hallsten som hans motspänstige far har scenisk auktoritet och säkra röster.”

Margareta Sörenson, Expressen 11 juli 2011


”Konsuln”, Folkoperan

”Men i en kategori för sig står Henrik Holmbergs illusionist, lika övertygande vokalt som teatralt.”

Carl-Gunnar Åhlén, Svenska Dagbladet 28 februari 2009


”Genom detta rum flyr Daniel Franks John Sorel undan säkerhetspolisen, här försöker Henrik Holmbergs Nika Magadoff trolla sig till friheten genom att fylla hela rummet med uppvridningsbara vita kaniner (en ljuvlig scen) och här regerar Margareta Westerlinds Sekreterare.”

Martin Nyström, Dagens Nyheter 27 februari 2009


”Menottis kantabla smörgåsbord av musikaliska referenser spänner från Donizetti till Sjostakovitj och blommar alldeles särskilt i de många fint utmejslade ensemblescenerna, inte minst i det magiska upptåg som iscensätts av Henrik Holmbergs snitsige illusionist.”

Henry Larsson, Tidskriften Opera Nr 2 2009


”I föreställningen finns ett underbart livsbejakande galet infall när Henrik Holmbergs trollkonstnär låter en hop lekfulla kaniner inta scenen.”

Gunnel Bergström, Östöta-Correspondenten 3 mars 2009


”Zarah – beundrad och bespottad”, Folkoperan

”Även den begåvade tenoren Henrik Holmberg gör ett lysande porträtt av den halsstarrige, halte Goebbels, som med en gammal kärleksaffär med judinnan Judith på halsen ger den gallskrikande antisemiten en sårbar ambivalens under hårdföra ytan – och Zarah konkurrens om den verkliga titelrollen!”

Henry Larsson, Tidskriften Opera Nr 5 2007


”Vi hör det i Henrik Holmbergs storartade Joseph Goebbels – här förärad med en tenorstämma som närmast sprängs av sitt akrobatiskt vida omfång. Av de oregerliga kasten mellan kastration och omnipotens.”

Martin Nyström, Dagens Nyheter den 25 september 2007


”Goebbels roll bygger till stor del på autentiska texter. Henrik Holmberg gör honom till en förkrympt människa med monumentalt hämndbegär, som vänder sitt självförakt till grandios revanschlust och sjunger med en kallsvettigt blänkande tenor.”

Karin Helander, Svenska Dagbladet den 25 september 2007


”Vassast av alla är Henrik Holmberg som den oberäknelige Joseph Goebbels. Holmberg förenar strålande de vokala kvalitéerna med gestaltandet i en sånglig läxa som inte går av för hackor.”

Michael Bruze, Norrköpings Tidningar den 25 september 2007


”Joseph Goebbels framstår som en fascinerande och motbjudande person, lysande gestaltad av Henrik Holmberg.”

Helene Egnell, Nerikes Allehanda den 25 september 2007


”Bland övriga medverkande märks framför allt Henrik Holmberg som den vesslelike men inställsamt charmige propagandaministern Goebbels, en av de största och svåraste rollerna att gestalta.”

Jan Kask, Upsala Nya Tidning den 25 september 2007


”Sångarna gör sitt yttersta… Henrik Holmberg spottar och fräser, glänser och grymtar, allt under total kontroll.”

Per Feltzin, Kulturnytt i P1 den 24 september 2007


”I stället stjäl Henrik Holmbergs Goebbels uppmärksamheten. Frestad som av djävulen linkar han kring med sin klumpfot och gör omgivningen nervös. Sjunga kan han också.”

Claes Wahlin, Aftonbladet den 24 september 2007


”Giubilare – Spaghettiopera 9”, Spaghettioperan Regina

”I den senaste spaghettiupplagan är det barytonerna Dag Schantz och Bo Rosenkull och tenoren Henrik Holmberg samt mezzon Eva Marklund som bildar en uttrycksfull sångarkvartett.”

Bo Löfvendahl, Svenska Dagbladet 22 februari 2007


”Kärleksdrycken”, Spaghettioperan Regina

”Ensemblen är jämspelt och sjunger bra och ’En förstulen tår’

(Una furtiva lagrima), ett givet paradnummer för tenorer, klaras utmärkt av Henrik Holmberg.”

Marcus Boldemann, Dagens Nyheter 19 september 2006


”Kvaliteten säkrad på Regina…. med sin stabila tenor och genuint nördiga framtoning är Holmberg en perfekt Nemorino.”

Carl-Gunnar Åhlén, Svenska Dagbladet 16 september 2006


”Donizettis melodier är omåttligt anslående, och de fem sångarna, däribland Västeråsfödde tenoren Henrik Holmberg, framför dem med både teknisk bravur och en scennärvaro utöver det vanliga.”

Johan Lif, VLT 27 juni 2007 om Spaghettioperan Reginas gästspel på Sigurdsgatan 25 i Västerås


”Vildingarna”, Norrlandsoperan

”Vildingarna Vera, Hektor, Victor, Benke och Hilding som spelas av i ordning Eva Marklund Nygren, Henrik Holmberg, Robert Vetander, Johan Hallsten och Markus Kroon visar en plasticitet och koreografisk begåvning, som gör föreställningen mycket tempofylld.”

Bengt Hultman, Västerbottens-Kuriren 26 september 2005


”Vildingarna, här spelade av Eva Marklund Nygren, Henrik Holmberg, Robert Vetander, Johan Hallsten och Markus Kroon, är helt oslagbara med sitt underbara kroppsspråk och sin härliga mimik. Deras fräsande och väsande, skrikande och brummande sång fascinerar och imponerar.”

Mia Uhlin, Västerbottens Folkblad 26 september 2005


”…de unga sångarna och orkestern låter så bra, vildingarna är så oemotståndliga och själva satsningen på barnopera är så kaxig.”

Sara Norling, Dagens Nyheter 27 september 2005


”Fedra”, Folkoperan

”I övrigt finns säkra sångare som tar ut mesta möjliga ur sina roller. Underjordens härskare Pluto (Michael Schmidberger) blir en omutlig domare med komiskt korta byxben, medan mytens våldsamme furie Tisifone (Henrik Holmberg) blir en svettigt arrogant åklagare som förgäves stöter på Aricia.”

Sthig Jonasson, Örebro-Kuriren


”I de mindre rollerna som domare och åklagare skötte sig Michael Schmidberger och Henrik Holmberg alldeles utmärkt.”

Folke Freund, Upsala Nya Tidning 28 februari 2005


”Åklagaren Tisifone, Henrik Holmberg, är en riktigt slemmig typ, som njuter av andras olycka. Kanske är han en illusion, någon som vi behöver för att straffa oss själva då vi går emot vårt samvete?”

Helena Giertta, Länstidningen Södertälje 28 februari 2005


”Ärret”, Vadstena-Akademien

”Henrik Holmberg hade den svåraste men mest tacksamma rollen som den oborstade hunden Jyckov. Han hade formligen tagit en hunds egenskaper i besittning i ett obetalbart kroppsspråk, där han bl a uppfattade husan, Catarina Lundgren, som en tik. Allt återställs till det normala igen i slutet, och det enda som stör Jyckov är en besvärande huvudvärk.”

Sören Tranberg, Tidskriften Opera, nr 4 2004


”Som vanligt på Gamla Teatern ger den stora intimiteten god hjälp åt regissör och sångare, varje ord går att uppfatta, Henrik Holmberg är en perfekt läbbig halvhund…”

Lennart Bromander, Aftonbladet 6 juli 2004


”Sångarna gör överlag goda prestationer. Särskilt Henrik Holmberg är lysande som Charles Granddanois Jyckov. En självupptagen och obildad lurk som super, svär och är störig i största allmänhet. Sin hundkaraktär visar han i sin vilja att utöver att jaga fruntimmer att också jaga katter.”

Sthig Jonasson, Örebro-Kuriren


”Henrik Holmberg gjorde en ibland kusligt verklighetstrogen gestaltning av hundmänniskan Jyckov.”

Anders Ekinge, Motala/Vadstena Tidning 6 juli 2004


”Samt inte minst imponerande rollprestationer. Framför allt Henrik Holmbergs suveräna förvandlingsnummer från oborstad ex-hund till hämningslöst monster som slutligen tvångsmässigt återförs till sin hundinkarnation.”

Carl-Gunnar Åhlén, Svenska Dagbladet 6 juli 2004


”Catarina Lundgrens ilskna melismer och Henrik Holmbergs olycksaliga hund utgjorde träffsäkra uppenbarelser.”

Gunnar Ekermo, Östgöta Correspondenten 6 juli 2004


”Skrattet fastnar i strupen. Främsta skälet härtill är det starka och helgjutna utspel som Henrik Holmberg gör som Charles Granddanois Jyckov….. det starkaste intrycket gör dock Holmbergs exponering av Jyckovs medvetande om sitt underläge, nonchalansen och föraktet som drabbar denne i människornas värld. En naturlig reaktion blir att hundmänniskan som kompensation visar trots, som manifesterar sig i grova överträdelser av påbjudna regler och ett språk med skändliga ord. Holmbergs träffsäkra gestaltning av hundmänniskans utsatthet skapar stark medkänsla.”

Reidar Sunnerstam, Norrköpings Tidningar 7 juli 2004


”… i människogestalt tar Henrik Holmberg vid, skickligt omregistrerande sin röst, än ylande hund, än bitande mänsklig buse.”

CarlHåkan Larsén, Sydsvenska Dagbladet 8 juli 2004


”Henrik Holmberg imponerar både med vokal briljans och övertygande spel som den arma byrackan som förvandlas till ett svårhanterligt mänskligt ’odjur’.”

Gunilla Edström, Enköpings-Posten 10 juli 2004